(Publiceras som kolumn i Ny Tid)

Jan Otto Anderson

Nerladdning av kommunism

 

En blodtörstig Leninliknande figur sätter sina klor i en ung man som sitter vid sin dator. "When you pirate MP3s, you're downloading communism" varnar texten som är undertecknad av "Your Recording Industry". Det var Boris Kagarlitsky som tipsade mig om bilden som kan hittas på webbadressen: http://store5.yimg.com/I/modernhumoriststore_1652_164522. I sitt mejl skrev han bara "It's real!", men jag var inte säker på hur jag skulle tolka det.

Jag vet inte om bilden är gjord på beställning av skivindustrin eller för att driva med den, men hos mig väckte den många associationer och tankar.

Först kom jag faktiskt att tänka på Edward Bellamys bestseller "Looking Backwards 2000-1887". På svenska utkom den redan 1889 med titeln "En återblick: sociala iakttagelser efter ett uppvaknande år 2000". När Bellamy vaknar upp år 2000 möts han av en högteknologisk och välordnad kommunistisk värld. Tack vare den teknologiska utvecklingen kan människorna njuta av ett bekymmersfritt liv. Arbetstiden är mycket kort och man kan i huvudsak ägna sig åt att konsumera. Ett populärt sätt att fördriva tiden är att lyssna på musik som man fritt kan ladda ner från luften. Bellamys bok omvände många fler till socialister än någonsin Marx "Kapitalet".

Sedan väcktes nationalekonomen inom mig. Enligt ekonomisk teori borde priserna på en produkt sättas i enlighet med gränskostnaden, dvs den extra kostnad produktionen av ytterligare en enhet av varan betingar. Gränskostnaden för att ladda ner musik från nätet ligger ju mycket nära noll. De fasta kostnaderna för att tillhandahålla en produkt borde betalas av alla potentiella användare, men sedan borde det vara fritt fram för alla att nyttja den. Ett exempel från grundkursen i nationalekonomi är en bro. Eftersom gränskostnaden för att använda bron är obetydlig, trots att kostnaden för att bygga den kan vara stor, är det naturligt att samhället bygger och underhåller bron, men inte tar någon avgift av dem som begagnar sig av den. En slutsats man mycket väl kan dra är, att ju större de fasta kostnaderna är i förhållande till de rörliga desto naturligare är det att organisera verksamheten "kommunistiskt", dvs att låta konsumenterna fritt använda en gemensamt ägd resurs.

Universitetsforskningen har varit ett exempel på denna form av "kommunism". Resultaten av forskningen har gratis stått till allas disposition. Det betyder förstås inte att man i sitt namn får publicera texter som andra har skrivit, men väl att man har rätt att läsa och att citera texter som andra har skrivit.

Universitetsvärlden pekar också på ett annat kommunistiskt drag. Forskarna gör allt de kan för att sprida sina alster. De sliter med att få sina artiklar och böcker publicerade. De har i allt högre grad personligen börjat sköta om alla uppgifter som sammanhänger med redigeringsarbetet. I vissa fall måste de rentav betala för att kunna publicera sig! Deras högsta önskan är att någon skall läsa och uppskatta det som de skrivit. Det som gäller för forskare gäller nog också för musiker och många andra.

I boken "News from Nowhere", som William Morris skrev i protest mot Bellamys högeffektiva konsumtionssamhälle, låter författaren alla vara ett slags hantverkare vars högsta önskan är att någon vill ta emot och bruka det som de framställt. De är inte intresserade av att få betalt i pengar, det räcker med att de visas uppskattning genom att andra vill använda just deras produkter. För att ett sådant system skall kunna fungera måste det antingen finnas ett överflöd av alla önskade ting och tjänster, eller så måste alla garanteras en viss inkomst så att de kan inhandla sådant som de inte kan få gratis.

Kapitalistiskt organiserad produktion passar i själva verket allt sämre i ett samhälle som bygger på kunnande, kommunikation, kreativitet, förtroende, uppskattning, respekt och liknande. Sådana företag som producerar "innehåll" för IT-samhället borde bygga på entusiasm och skaparglädje, inte på vinstförväntningar. IT-bubblan på aktiemarknaden följer visserligen ett gammalt kapitalistiskt mönster, men likväl tror jag att det på sikt kommer att visa sig att utvecklingen på mjukvarusidan inte främjas av att den är kapitalistiskt organiserad. Microsoft kommer att få vika för Linux och andra fria mjukvarusystem.

Exemplen på beundrade jättar som gått omkull eftersom det de påstått sig sälja egentligen borde vara en naturlig uppgift för samhället i sin helhet:

På ATTAC:s årsmöte i Tammerfors antogs en resolution som utförligt och konkret visade hur man borde göra för att stoppa finländares skattesmitning genom att de utnyttjar utländsk investeringsverksamhet, genom att de via utlandet kan vara anonyma aktieägare i finländska företag och genom att de missbrukar banksekretessen. Den nyliberala globaliseringen och den informationella revolutionen har gjort det mycket lättare för den som så vill att undvika beskattning. Det här kommer att leda till att förtroendet för det gemensamma samhällsbygget småningom raseras. Redan ett enskilt land kan göra mycket för att stoppa denna utveckling. Genom samarbete mellan länderna går det förstås lättare.

Jag tyckte att uttalandet var aktuellt, gav ny information och pekade på möjligheten av en mer rättvis värld. Så vitt jag vet har massmedia emellertid inte brytt sig ett dyft om det. Om vi i stället hade ägnat oss åt stenkastning hade vi fått stor uppmärksamhet.

Den nyliberala kapitalismen har emellertid gått in i ett skede där den håller på att undergräva förtroendet för sig själv. Samtidigt växer det fram alternativa sätt att organisera ekonomin och politiken. Visst kan man säga att nyliberalismen håller på att ladda ner nyreaktionära, nykonservativa, nyprogressiva och kanske rentav nykommunistiska möjligheter, men en bättre värld kräver tyvärr mycket mer än piratkopiering.

© Jan Otto Andersson